Huvudvärk igen…

Vaknade med huvudvärk igen. Undrar om jag kommer att ha det så här under min tid som arbetslös. Precis som jag hade det under min sista tid på jobbet. Trots allt är jag ”frisk” enligt samhället och ska vara beredd att ”ta” alla de där jobben jag kommer att bli erbjuden. Inte utbränd längre, och inte deprimerade och lättstressad hellre. Vad ska jag säga på en eventuell intervju om de frågar om stresstålighet? Ljuger jag eller talar jag sanning? Om jag säger att jag får huvudvärk varje gång någon speciellt inträffar, vad händer då? Eller om jag säger att jag ”proppat” mig full med magnecyl för att orka med intervjun?

Nu går jag i och för sig händelsera i förväg. Jag är långt ifrån en intervju. Bara tanken på alla de här nya kraven som ställs på mig gör att jag fortfarande har huvudvärk. En annan sak är att jag är livrädd för att missa någon av alla dessa nya krav. Tänk om jag gör något fel? Tänk om jag missar något som jag borde ha gjort, men glömt eller kanske inte vetat? Jag har inte råd att förlora en krona. Är livrädd för att gå i konkurs. Att förlora det lilla som faktiskt är mitt.

Sjuk eller inte?

Jag har inte varit på jobbet sen före jul. Utbränd och mobbad på jobbet. Nu sa jag det. Det känns nästan lite pinsamt att erkänna. Både det att man är utbränd men än mer att erkänna att man blivit mobbad. Det finns en tendens i dagens samhälle att anklaga offret. Om hon varit mobbad så finns det säkert en anledning till det, verkar folk tycka. Hon ser allt lite konstig ut. Jag skäms för att erkänna det.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen. Min läkare sa att jag egentligen borde få någon sorts rehabilitering, men eftersom jag inte kommer att få fortsatt anställning så går det inte. ”Ingen” sjukskriver till arbetslöshet. I praktiken innebär det att jag ska ut på arbetsmarknaden som förklarad fullt frisk. Är jag det? Vet inte. När jag inte ska göra något utöver det vantliga är allt ok. När jag inte ska till doktorn eller till försäkringskassan mår jag riktigt bra. Däremot blir det helt annorlunda innan jag ska ut någonstans. Har svårt att sova och vaknar oftast med huvudvärk. Hur ska det gå på ett jobb? Hur ska det gå på en intervju? Hur ska jag svara på frågan om hur jag kan hantera stress? Den kommer, det gör den alltid.

Vad jag är ännu mer orolig för är att det kommer att bli likadant på nästa arbetsplats. Kommer jag att bli mobbad där också? Syns det på mig att jag är en sån som blir mobbad? Kommer jag att bli utbränd på det här nya stället också? Hur som helst måste jag skjuta undan alla såna tankar. Jag är formellt frisk i och med imorgon och då måste jag kunna agera som frisk. Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen. Jag har två dagar då jag jobbar innan jag blir arbetslös, men de dagarna jobbar alla hemifrån.

Känner mig redan som en av de andra. En av de som inte kan åka på semester som alla andra. Man måste ju ”finnas till arbetsmarknadens förfogande”. Kommer heller inte att har råd med det. Jag jobbade 80 procent. När jag blev sjukskriven fick jag en viss procent av den lön jag hade. Redan där en avsevärd sänkning. Nu kommer jag att få en viss procent av min sjukersättning. Så semester är inte att tänka på. Ekonomin var ansträngd redan innan och nu blir det mycket värre. Jag är rädd.