Här hittar du jobben ;)

Varselvågen som sköljer över Sverige beräknas ha drabbat 79% av den arbetande befolkningen vid årsskiftet 2010. Men det betyder inte att det inte finns nya arbetstillfällen. Det kommer faktiskt att finnas gott om arbeten för uppsagda jobbare. Arbetsförmedlingen tagit fram en lista över de branscher där arbetskraftsbehovet blir som störst:

Arbetsförmedlare; behovet av förmedlare har naturligtvis ökat lavinartat.

Frisör; alla arbetssökande måste vara välklippta för att ha en chans på arbetsintervjuerna.

Socialassistent; någon måste kontrollera alla som får socialbidrag.

Journalister; som skall skriva om allt elände.

Hjärnkirurger; är alltid efterfrågade, snabbkurser kommer att ordnas för de mest svåranställda.

Alkohol- & drogterapeut; för att sköta alla som har krökat ner sig.

Populistpolitiker; arbetslöshet skapar stor efterfrågan på populistpolitiker.

Finansministrar; regeringskansliet förväntas införa femskift på finansdepartementet.

Anmälan till arbetsförmedlingen!

I dag var jag på arbetsförmedlingen. En hel del var samma som när jag sist var arbetslös. Lyckligtvis fick jag inte vänta så länge eftersom jag var där tidigt. Får tänka på det inför nästa besök. Besöket var hur som helt, matnyttigt. Jag fick en hel del viktig information bland annat hur man kan göra matchningar mellan kompetens och utannonserade jobb. Väldigt smidigt.

Det negativa jag fick reda på var att jag måste söka jobb i hela landet. *suck* Hur ska jag klara det? Jag bor hos min mamma för tillfället. Det finns flera anledningar till detta. Bland annat hjälper jag henne med det ekonomiska på alla sätt jag kan. Och jag hjälper henne med tunga lyft och i trädgården. Inte för att jag orkat med så mycket det senaste men jag har gjort det jag har kunnat.

En annan anledning är också det ekonomiska. Det finns ingen möjlighet för mig att bo billigare. Om jag måste flytta, vilket jag kanske måste så kan jag orsaka min egen och min mammas konkurs. Om jag vägrar att flytta blir det samma resultat. Vilka valmöjligheter;). En annan sak som gör det jobbigt med detta krav är att jag har en liten stuga. Jag köpte den när jag fortfarande studerade. Klarade av alla avbetalningar på mitt snålt tilltagna studiemedel och lyckades till och med spara lite pengar.

Förra gången jag var arbetslös krånglade a-kassan, slarvade bort papper och skickade önskningar om kompletteringar från mig flera gånger. Varför upptäckte de bara en av mina misstag åt gången. Kunde de inte hitta de på en gång så jag kunde komplettera bara en gång. Sen hävdade de att jag inte vara arbetslös. Jag grät många gånger under den perioden bland annat på arbetförmedlingen vid ett tillfälle.

När alla krångel var avvärjda lyckades jag till slut få pengar från dem – samtidigt som min första lön. Hade krypit på mina bara knän och bett att få tillbaka mitt gamla jobb. De sparade pengarna gjorde att jag överlevde den perioden. Och jag kunde ha kvar min lilla stuga.

Nu råkade det bli hussvamp i mitt hus. Jag hade två val, riva eller reparera. Det var tungt att ta beslut om rivning så jag började reparera. Min kamp att få tag i hantverkare sparar jag till en annan dag, men allt blev hur som helst dyrt. Nu lyckades jag få ett lån och fick det gjort. Vad händer nu med mitt fina lilla nyreparerade hus, som jag har levt under existensminimum för. Tvingas jag sälja nu bara för att jag blivit arbetslös. Var inte arbetslös eller ens sjukskriven när jag köpte det.

Sjuk eller inte?

Jag har inte varit på jobbet sen före jul. Utbränd och mobbad på jobbet. Nu sa jag det. Det känns nästan lite pinsamt att erkänna. Både det att man är utbränd men än mer att erkänna att man blivit mobbad. Det finns en tendens i dagens samhälle att anklaga offret. Om hon varit mobbad så finns det säkert en anledning till det, verkar folk tycka. Hon ser allt lite konstig ut. Jag skäms för att erkänna det.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen. Min läkare sa att jag egentligen borde få någon sorts rehabilitering, men eftersom jag inte kommer att få fortsatt anställning så går det inte. ”Ingen” sjukskriver till arbetslöshet. I praktiken innebär det att jag ska ut på arbetsmarknaden som förklarad fullt frisk. Är jag det? Vet inte. När jag inte ska göra något utöver det vantliga är allt ok. När jag inte ska till doktorn eller till försäkringskassan mår jag riktigt bra. Däremot blir det helt annorlunda innan jag ska ut någonstans. Har svårt att sova och vaknar oftast med huvudvärk. Hur ska det gå på ett jobb? Hur ska det gå på en intervju? Hur ska jag svara på frågan om hur jag kan hantera stress? Den kommer, det gör den alltid.

Vad jag är ännu mer orolig för är att det kommer att bli likadant på nästa arbetsplats. Kommer jag att bli mobbad där också? Syns det på mig att jag är en sån som blir mobbad? Kommer jag att bli utbränd på det här nya stället också? Hur som helst måste jag skjuta undan alla såna tankar. Jag är formellt frisk i och med imorgon och då måste jag kunna agera som frisk. Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen. Jag har två dagar då jag jobbar innan jag blir arbetslös, men de dagarna jobbar alla hemifrån.

Känner mig redan som en av de andra. En av de som inte kan åka på semester som alla andra. Man måste ju ”finnas till arbetsmarknadens förfogande”. Kommer heller inte att har råd med det. Jag jobbade 80 procent. När jag blev sjukskriven fick jag en viss procent av den lön jag hade. Redan där en avsevärd sänkning. Nu kommer jag att få en viss procent av min sjukersättning. Så semester är inte att tänka på. Ekonomin var ansträngd redan innan och nu blir det mycket värre. Jag är rädd.