2009 blir ett bra år – om man har ett jobb

Vi är inne i en av de värsta lågkonjunkturerna sen depressionen. Värre säger en del. Fler och fler företag går dåligt och fler och fler varslar. Det låter som om vi alla får dra in svångremmen för att Sverige ska klara krisen. Men är det så det kommer att bli?

Jag läste i DN om skattesänkningarna. Till exempel får en person som tjänar 45000 kronor i månaden  1110 kronor exra efter skattesänkningarna under året som kommer. Och en som tjänar 15000 kronor får 210 kronor. Förutom en stilla tanke över vad nu dessa personer som tjänar 30000 mer per månad gör för att förtjäna så mycket så undrar jag varför dessa anställda inte ska vara med och rädda Sverige ur krisen?

Dessutom får pensionärer sänkt skatt om de ska ut och jobba. Fler och fler blir arbetslösa men våra pensionärer ska tillbaka och arbeta. De borde väl ha gjort sin insats eller hur? De arbetslösa däremot, om de skaffat sig en utbildning som våra makthavare vill att vi ska, vad händer med deras kunskaper om de inte jobbar? När våra 40-talister tvingas kvar i arbete, blir GenX-arna och yngre generationer utan och deras kunskaper, som är färskvara, blir föråldrad.

En nyhet som kommer nu är att det blir lättare att hyra ut sin bostad. Varför undrar du säkert, en bostad har man ju för, ja just det, att bo i. Varför ska man då hyra ut den? Jo, troligtvis är det för att man ska söka jobb i hela Sverige. Vår statsmakt vill att vi ska åka kors och tvärs över Sverige för kortare och längre perioder. Hur gör man då med det dubbla boendet? Ja, just det, hyr ut din bostad och bo någon annanstans under tiden. Förhoppningsvis borde det finnas någonstans att bo på den nya platsen.

Naturligtvis ska det bli lättare för förtidspensionärer att börja jobba. Det låter ju bra eller hur? Man kan till och med behålla sjukersättningen när man jobbar. Bra, va? Jo, på papperet låter det bra, men man kan ju undra varför de blev förtidspensionärer. De kanske är sjuka och inte orkar jobba. Och antagligen har en läkare konstaterat denna sjukdom också. Man undrar faktiskt varför sjuka och svaga får detta “erbjudande” men inte arbetslösa. Jag fick ett jobb för ett tag sen, men när jag frågade min a-kassa om jag kunde ta det så fick jag rådet att tacka nej. Jag blev faktiskt ganska besviken. Det var ett jobb som jag skulle uppskatta. Men eftersom det var en projektanställning där lönen inte kom förrän när projektet var slut, så jag fick tacka nej till jobb, men t ex cancersjuka tvingas tillbaka till jobbet. Det var vi sett i pressen. Intressant system, eller hur?

Jag som arbetslös måste man konkurrera med sjuka och gamla om jobben. Fler personer blir arberslösa och fler personer får fixa Sverige ur krisen. Vanliga medborgare som har arbete slipper. De kan slippa oroa sig. De får sänkt skatt och kan shoppa loss som de vill. Vad kan man använda dessa extra pengar till då? Jo, man kan passa på att renovera. Nu kan man till och med få göra avdrag om man gör det. Bra system. Först får man lägre skatt bara för man har ett jobb, sen om man använder dessa extrapengar till att renovera så får man ännu mer pengar tillbaka.

Det ska löna sig att arbeta. Detta är ett uttryck som Alliansen älskar och visst låter det bra. Lata människor ska inte ha det bra. Det tycker väl alla. Genom att göra det sämre för dessa personer som inte jobbar ska man tvinga tillbaka latmaskarna till jobb. Med rätt “morot” ska vi vilja jobba. Men jag vill jobba. Jag är inte lat. Därför söker jag alla jobb jag hittar. Men, vill man ha jobb så finns det ju, eller hur? Därför bestämde jag mig för att skriva till Reinfeldt. Han borde väl kunna ge mig ett jobb eftersom jag vill jobba.

Det är är ansökan jag tänker skriva till honom:

Intresseanmälan om jobb

Jag har varit arbetslös i 6 månader och får ut ca 4800 kronor varje 2 veckor i arbetslöshetsersättning. Detta, är enligt mig, precis vad jag kan klara mig på. De få kronor jag lyckades spara medan jag jobbade, är slut. När min a-kassetid tar slut, och ifall jag inte får ett nytt jobb kommer jag att få leva på betydligt mindre än idag.

Förutom att jag faktiskt trivs med att jobba och att min ekonomi är ansträngd så vill jag verkligen arbeta. Eftersom det borde räcka med att vilja arbeta för att få ett jobb så borde ju saken vara klar, eller hur? Man ska också vara beredd att ”ta” vilka jobb som helst, och det är jag. Därför ansöker jag om ett jobb, vilket som helst, hos dig. Du kan välja vilket du vill ge mig. Jag skickar gärna över merithandlingar om du så önskar. Jag lovar också att vara tacksam för den lägre skatten när jag får jobbet. Jag menar, det ska ju löna sig att arbeta.

Nu väntar jag bara på svar från honom så jag kan ta mig ett jobb hos honom. För det är väl så man gör. Jag har hört uttrycket så många gånger. Man tar jobb. Och vill man bara jobba så kan man ta ett jobb. Bra. Nu slipper jag tillhöra gruppen av lata människor som inte vill jobba.

Läs om de nya reglerna

Tillbaka igen…

… har ni saknat mig;)? Jag är nu enbart halvt sjukskriven efter 2 veckor som helt sjukskriven. Var på arbetsförmedlingen idag och anmälde mig. Undrar vad jag ska göra som halvt sjukskiven. Söka vartannat jobb jag hittar? LOL Eller bara söka jobb varannan dag? Jag får nog söka de jobb jag hittar, men skulle jag bli erbjuden jobb under den här tiden får jag säga att jag inte kan börja riktigt ännu. Det borde funka.

Jag känner mig faktiskt starkare att börja söka jobb igen. Saknar strukturen i mitt liv och känslan av att ha en uppgift. Nu känns det som jag kunde försvinna och ingen skulle sakna mig. Jo det känns faktiskt så. Tror inte jag kommer att få några svar från jobb denna veckan. De flesta jobb jag sökt går inte ut förrän i augusti och de intresseanmälningar jag skickat har fått autosvar från personer på semester. Så denna veckan ska jag ägna mig åt att leta jobb, söka och skriva upp mig i cv-databaser.

Mellandag

Jag känner att jag faktiskt fått den här dagen till skänks:). Är inte arbetslös förrän imorgon. Ska inte tillbaka till arbetsförmedlingen förrän imorgon. Så idag kan jag göra vad jag vill. Utom att jag har samlat ihop mina betyg och intyg. Efter vad jag förstår ska man ha med dem till arbetsförmedlingen och få dem vidimerade. Det tog en stund. Har inte behövt göra det på massor av år. Hittade dem till slut. De låg i tre olika mappar. Men nu har jag dem och kan ta med dem imorgon.

Jag känner mig mycket mer positiv idag. Har jag överleft sjukskrivningen så överlever jag arbetslösheten också. Jag är kunnig och arbetar bra i grupp. Vad kan en potentiell arbetsgivare önska sig mer?;)

Ej sjukskriven

Jag är inte sjukskriven idag. Känns både bra och dåligt. Bra därför att jag faktiskt mår mycket bättre än när jag gick hem den där gången före jul. Storgråtande och slutkörd. Kände mig helt värdelös. Visserligen kan jag ha de känslorna fortfarande. När något händer som får mig att bli påminnd om vad som hände. Jag mår också mycket bättre än den långa period när jag knappt orkade mig ur sägen. När de vanliga sysslorna var mig totalt övermäktiga. Och när de besök hos psykolog och läkare jag var tvungen att gå på var mer än jag egentligen orkade och som fick mig att vara så nära tanken på att ta mitt liv. Under hela den tiden var jag tvungen att hantera alla dessa papper som krävdes för att få sin försörjning. Kontakter med myndigheter och arbetsgivare.

Man måste vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk. Jag var inte det, men någonstans måsta man hitta kraften. Tillbaka till var jag började. Jag känner mig mycket bättre än jag gjort på länge. Men vad som känns dåligt med att vara förklarad som frisk är att nu kommer det att ställas ännu högre krav på mig. Krav som jag fortfarande känner som är för höga. Men någonstans måste man hitta kraften.

Idag tänkte jag ta mig till arbetsförmedlingen. Det är ett av de där sakerna jag måste orka. Fortfarande är det svårt att komma igång på morgonarna. Jag funderar alldeles för länge på vad jag ska ha på mig för att se ok ut. Hur jag ska ha håret. Ska jag sminka mig eller inte? Kommer de att se mig som den där sopan som jag känner mig som? När jag väl kommer dit, är det lugnt. Inte många sitter och väntar. Sist jag var arbetslös vad det alltid full aktivitet på arbetsförmedlingen. Långa väntetider.

Jag sätter mig ner och väntar. Då kommer en kvinna ut och frågar om hon kan hjälpa mig. Jag svarar halft om halvt med en fråga. Tänkte skriva in mig – eller – Jag får svaret att deras datorsystem ligger nere och att de inte kan skriva in mig annat än manuellt. När hon får klart för sig att min första arbetslösa dag är på onsdag ber hon mig om att komma tillbaka då. Jag andas tungt och inser att jag forfarande har mycket kvar att göra.

Sjuk eller inte?

Jag har inte varit på jobbet sen före jul. Utbränd och mobbad på jobbet. Nu sa jag det. Det känns nästan lite pinsamt att erkänna. Både det att man är utbränd men än mer att erkänna att man blivit mobbad. Det finns en tendens i dagens samhälle att anklaga offret. Om hon varit mobbad så finns det säkert en anledning till det, verkar folk tycka. Hon ser allt lite konstig ut. Jag skäms för att erkänna det.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen. Min läkare sa att jag egentligen borde få någon sorts rehabilitering, men eftersom jag inte kommer att få fortsatt anställning så går det inte. ”Ingen” sjukskriver till arbetslöshet. I praktiken innebär det att jag ska ut på arbetsmarknaden som förklarad fullt frisk. Är jag det? Vet inte. När jag inte ska göra något utöver det vantliga är allt ok. När jag inte ska till doktorn eller till försäkringskassan mår jag riktigt bra. Däremot blir det helt annorlunda innan jag ska ut någonstans. Har svårt att sova och vaknar oftast med huvudvärk. Hur ska det gå på ett jobb? Hur ska det gå på en intervju? Hur ska jag svara på frågan om hur jag kan hantera stress? Den kommer, det gör den alltid.

Vad jag är ännu mer orolig för är att det kommer att bli likadant på nästa arbetsplats. Kommer jag att bli mobbad där också? Syns det på mig att jag är en sån som blir mobbad? Kommer jag att bli utbränd på det här nya stället också? Hur som helst måste jag skjuta undan alla såna tankar. Jag är formellt frisk i och med imorgon och då måste jag kunna agera som frisk. Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen. Jag har två dagar då jag jobbar innan jag blir arbetslös, men de dagarna jobbar alla hemifrån.

Känner mig redan som en av de andra. En av de som inte kan åka på semester som alla andra. Man måste ju ”finnas till arbetsmarknadens förfogande”. Kommer heller inte att har råd med det. Jag jobbade 80 procent. När jag blev sjukskriven fick jag en viss procent av den lön jag hade. Redan där en avsevärd sänkning. Nu kommer jag att få en viss procent av min sjukersättning. Så semester är inte att tänka på. Ekonomin var ansträngd redan innan och nu blir det mycket värre. Jag är rädd.