En extra promenad…

Har inte skrivit på några dagar eftersom jag har haft huvudvärk 3 dagar i rad. Usch så lättstressad jag är. Hatar att min kropp sviker mig på det sättet. Idag mådde jag bra men hade sovit lite dåligt. Därför vaknade jag sent och skyndade iväg till arbetsförmedlingen.

I vanliga fall så dubbelkollar jag alltid tider och datumar. Denna gången kollade jag bara tiden och sprang iväg. När jag kom dit frågade en vänlig man mig vem jag skulle till. Då sa han att hon var inte där idag. Jag kollade lappen och insåg att jag var där en dag för tidigt. Mycket pinsamt. Så det var bara att gå hem igen i värmen.

Midsommarafton och arbetslös…

Sitter hemma med min familj. Det regnar och alla andra är på någon slags fest. Kanske inte alla, men det känns så. Min arbetslöshet hänger över mig. Med alla krav och dålig ekomomi som följer. Varför kan inte myndigheter använda sig av morot istället för piska? Man kan säga saker på olika sätt. Antingen säga det så här: ”Söker du i hela Sverige har du mycket större möjligheter att hitta ett jobb du trivs med och som passar din kompetens”.

Ett sånt uttalande gör att man känner sig ”peppad” att gå in i arbetslösheten och se möjligheter istället för svårigheter. Om man istället får en kommentar som denna: ”Du måste söka i hela Sverige annars blir du av med dina ersättningar”. Hur känner man sig då? Jag fick ett uttalande som låg någonstans mitt emellan. Min reaktion blev först att jag gick hem och grät. Det kanske låter överspänt men var så jag såg det.

När den värsta upprörheten lagt sig kände jag mig mer arg. Jag ska visa dem. Jag ska fixa det här på mitt sätt och jag ska skaffa mig ett jobb som jag trivs med. Mitt val av arbetsuppgifter, mitt val av ort och mitt val av lön. Detta ska jag göra inom de regler som finns. Jag ska inte ungå dem, men jag ska också fixa det här utan piskor:). Jag kan och jag vill.

Skrev i blanketten för anmälan om arbetslöshet. Lovar och svär att jag talar sanning . Intyg på det jag skrev kommer när jag fått dem skickade till mig. Hittade ingen adress att skicka blanketten så jag tar den med på måndag. Den kommer inte fram tidigare i posten ändå.

Ej sjukskriven

Jag är inte sjukskriven idag. Känns både bra och dåligt. Bra därför att jag faktiskt mår mycket bättre än när jag gick hem den där gången före jul. Storgråtande och slutkörd. Kände mig helt värdelös. Visserligen kan jag ha de känslorna fortfarande. När något händer som får mig att bli påminnd om vad som hände. Jag mår också mycket bättre än den långa period när jag knappt orkade mig ur sägen. När de vanliga sysslorna var mig totalt övermäktiga. Och när de besök hos psykolog och läkare jag var tvungen att gå på var mer än jag egentligen orkade och som fick mig att vara så nära tanken på att ta mitt liv. Under hela den tiden var jag tvungen att hantera alla dessa papper som krävdes för att få sin försörjning. Kontakter med myndigheter och arbetsgivare.

Man måste vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk. Jag var inte det, men någonstans måsta man hitta kraften. Tillbaka till var jag började. Jag känner mig mycket bättre än jag gjort på länge. Men vad som känns dåligt med att vara förklarad som frisk är att nu kommer det att ställas ännu högre krav på mig. Krav som jag fortfarande känner som är för höga. Men någonstans måste man hitta kraften.

Idag tänkte jag ta mig till arbetsförmedlingen. Det är ett av de där sakerna jag måste orka. Fortfarande är det svårt att komma igång på morgonarna. Jag funderar alldeles för länge på vad jag ska ha på mig för att se ok ut. Hur jag ska ha håret. Ska jag sminka mig eller inte? Kommer de att se mig som den där sopan som jag känner mig som? När jag väl kommer dit, är det lugnt. Inte många sitter och väntar. Sist jag var arbetslös vad det alltid full aktivitet på arbetsförmedlingen. Långa väntetider.

Jag sätter mig ner och väntar. Då kommer en kvinna ut och frågar om hon kan hjälpa mig. Jag svarar halft om halvt med en fråga. Tänkte skriva in mig – eller – Jag får svaret att deras datorsystem ligger nere och att de inte kan skriva in mig annat än manuellt. När hon får klart för sig att min första arbetslösa dag är på onsdag ber hon mig om att komma tillbaka då. Jag andas tungt och inser att jag forfarande har mycket kvar att göra.

Sjuk eller inte?

Jag har inte varit på jobbet sen före jul. Utbränd och mobbad på jobbet. Nu sa jag det. Det känns nästan lite pinsamt att erkänna. Både det att man är utbränd men än mer att erkänna att man blivit mobbad. Det finns en tendens i dagens samhälle att anklaga offret. Om hon varit mobbad så finns det säkert en anledning till det, verkar folk tycka. Hon ser allt lite konstig ut. Jag skäms för att erkänna det.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen. Min läkare sa att jag egentligen borde få någon sorts rehabilitering, men eftersom jag inte kommer att få fortsatt anställning så går det inte. ”Ingen” sjukskriver till arbetslöshet. I praktiken innebär det att jag ska ut på arbetsmarknaden som förklarad fullt frisk. Är jag det? Vet inte. När jag inte ska göra något utöver det vantliga är allt ok. När jag inte ska till doktorn eller till försäkringskassan mår jag riktigt bra. Däremot blir det helt annorlunda innan jag ska ut någonstans. Har svårt att sova och vaknar oftast med huvudvärk. Hur ska det gå på ett jobb? Hur ska det gå på en intervju? Hur ska jag svara på frågan om hur jag kan hantera stress? Den kommer, det gör den alltid.

Vad jag är ännu mer orolig för är att det kommer att bli likadant på nästa arbetsplats. Kommer jag att bli mobbad där också? Syns det på mig att jag är en sån som blir mobbad? Kommer jag att bli utbränd på det här nya stället också? Hur som helst måste jag skjuta undan alla såna tankar. Jag är formellt frisk i och med imorgon och då måste jag kunna agera som frisk. Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen. Jag har två dagar då jag jobbar innan jag blir arbetslös, men de dagarna jobbar alla hemifrån.

Känner mig redan som en av de andra. En av de som inte kan åka på semester som alla andra. Man måste ju ”finnas till arbetsmarknadens förfogande”. Kommer heller inte att har råd med det. Jag jobbade 80 procent. När jag blev sjukskriven fick jag en viss procent av den lön jag hade. Redan där en avsevärd sänkning. Nu kommer jag att få en viss procent av min sjukersättning. Så semester är inte att tänka på. Ekonomin var ansträngd redan innan och nu blir det mycket värre. Jag är rädd.