Min Deandrablogg har främst haft två syften. Dels har den tjänat som ett att att samla tankarna i min strävan att få ett jobb. Steg för steg har jag skrivit om hur jag tänkt när jag lärt mig att söka jobb på rätt sätt. Jag tror att mina läsare uppskattat denna del när de själva behövt ställa sig samma frågor. Vi är många som är arbetslösa och som plötsligt ställs för helt andra krav än de vi stod inför när vi arbetade. Det andra syftet har varit att ge uttryck för mina åsikter beträffande arbetsmarknadspolitiken, finanspolitiken eller aktuella händelser i största allmänhet. Dessutom har den använts för mina egna funderinga om ditt och datt.

Deandrabloggen delades plötsligt i två delar varav den ena i stort sätt spelat ut sin roll. Jag har fortfarande inget jobb, men mina förberedelser för att nå ett jobb är avklarade. Nu är mycket rutin och inte så intressant för min läsare. Den andra delen är den som är livaktig och där det händer något, men för det behövs ingen arbetslöshetsblogg. Jag har därför beslutat att låta Deandrabloggen ligga kvar som en resurs för framtida arbetssökare och flyttar mina andra funderingar till min vanliga blogg. Du hittar den här

Vi är inne i en av de värsta lågkonjunkturerna sen depressionen. Värre säger en del. Fler och fler företag går dåligt och fler och fler varslar. Det låter som om vi alla får dra in svångremmen för att Sverige ska klara krisen. Men är det så det kommer att bli?

Jag läste i DN om skattesänkningarna. Till exempel får en person som tjänar 45000 kronor i månaden  1110 kronor exra efter skattesänkningarna under året som kommer. Och en som tjänar 15000 kronor får 210 kronor. Förutom en stilla tanke över vad nu dessa personer som tjänar 30000 mer per månad gör för att förtjäna så mycket så undrar jag varför dessa anställda inte ska vara med och rädda Sverige ur krisen?

Dessutom får pensionärer sänkt skatt om de ska ut och jobba. Fler och fler blir arbetslösa men våra pensionärer ska tillbaka och arbeta. De borde väl ha gjort sin insats eller hur? De arbetslösa däremot, om de skaffat sig en utbildning som våra makthavare vill att vi ska, vad händer med deras kunskaper om de inte jobbar? När våra 40-talister tvingas kvar i arbete, blir GenX-arna och yngre generationer utan och deras kunskaper, som är färskvara, blir föråldrad.

En nyhet som kommer nu är att det blir lättare att hyra ut sin bostad. Varför undrar du säkert, en bostad har man ju för, ja just det, att bo i. Varför ska man då hyra ut den? Jo, troligtvis är det för att man ska söka jobb i hela Sverige. Vår statsmakt vill att vi ska åka kors och tvärs över Sverige för kortare och längre perioder. Hur gör man då med det dubbla boendet? Ja, just det, hyr ut din bostad och bo någon annanstans under tiden. Förhoppningsvis borde det finnas någonstans att bo på den nya platsen.

Naturligtvis ska det bli lättare för förtidspensionärer att börja jobba. Det låter ju bra eller hur? Man kan till och med behålla sjukersättningen när man jobbar. Bra, va? Jo, på papperet låter det bra, men man kan ju undra varför de blev förtidspensionärer. De kanske är sjuka och inte orkar jobba. Och antagligen har en läkare konstaterat denna sjukdom också. Man undrar faktiskt varför sjuka och svaga får detta “erbjudande” men inte arbetslösa. Jag fick ett jobb för ett tag sen, men när jag frågade min a-kassa om jag kunde ta det så fick jag rådet att tacka nej. Jag blev faktiskt ganska besviken. Det var ett jobb som jag skulle uppskatta. Men eftersom det var en projektanställning där lönen inte kom förrän när projektet var slut, så jag fick tacka nej till jobb, men t ex cancersjuka tvingas tillbaka till jobbet. Det var vi sett i pressen. Intressant system, eller hur?

Jag som arbetslös måste man konkurrera med sjuka och gamla om jobben. Fler personer blir arberslösa och fler personer får fixa Sverige ur krisen. Vanliga medborgare som har arbete slipper. De kan slippa oroa sig. De får sänkt skatt och kan shoppa loss som de vill. Vad kan man använda dessa extra pengar till då? Jo, man kan passa på att renovera. Nu kan man till och med få göra avdrag om man gör det. Bra system. Först får man lägre skatt bara för man har ett jobb, sen om man använder dessa extrapengar till att renovera så får man ännu mer pengar tillbaka.

Det ska löna sig att arbeta. Detta är ett uttryck som Alliansen älskar och visst låter det bra. Lata människor ska inte ha det bra. Det tycker väl alla. Genom att göra det sämre för dessa personer som inte jobbar ska man tvinga tillbaka latmaskarna till jobb. Med rätt “morot” ska vi vilja jobba. Men jag vill jobba. Jag är inte lat. Därför söker jag alla jobb jag hittar. Men, vill man ha jobb så finns det ju, eller hur? Därför bestämde jag mig för att skriva till Reinfeldt. Han borde väl kunna ge mig ett jobb eftersom jag vill jobba.

Det är är ansökan jag tänker skriva till honom:

Intresseanmälan om jobb

Jag har varit arbetslös i 6 månader och får ut ca 4800 kronor varje 2 veckor i arbetslöshetsersättning. Detta, är enligt mig, precis vad jag kan klara mig på. De få kronor jag lyckades spara medan jag jobbade, är slut. När min a-kassetid tar slut, och ifall jag inte får ett nytt jobb kommer jag att få leva på betydligt mindre än idag.

Förutom att jag faktiskt trivs med att jobba och att min ekonomi är ansträngd så vill jag verkligen arbeta. Eftersom det borde räcka med att vilja arbeta för att få ett jobb så borde ju saken vara klar, eller hur? Man ska också vara beredd att ”ta” vilka jobb som helst, och det är jag. Därför ansöker jag om ett jobb, vilket som helst, hos dig. Du kan välja vilket du vill ge mig. Jag skickar gärna över merithandlingar om du så önskar. Jag lovar också att vara tacksam för den lägre skatten när jag får jobbet. Jag menar, det ska ju löna sig att arbeta.

Nu väntar jag bara på svar från honom så jag kan ta mig ett jobb hos honom. För det är väl så man gör. Jag har hört uttrycket så många gånger. Man tar jobb. Och vill man bara jobba så kan man ta ett jobb. Bra. Nu slipper jag tillhöra gruppen av lata människor som inte vill jobba.

Läs om de nya reglerna

Varselvågen som sköljer över Sverige beräknas ha drabbat 79% av den arbetande befolkningen vid årsskiftet 2010. Men det betyder inte att det inte finns nya arbetstillfällen. Det kommer faktiskt att finnas gott om arbeten för uppsagda jobbare. Arbetsförmedlingen tagit fram en lista över de branscher där arbetskraftsbehovet blir som störst:

Arbetsförmedlare; behovet av förmedlare har naturligtvis ökat lavinartat.

Frisör; alla arbetssökande måste vara välklippta för att ha en chans på arbetsintervjuerna.

Socialassistent; någon måste kontrollera alla som får socialbidrag.

Journalister; som skall skriva om allt elände.

Hjärnkirurger; är alltid efterfrågade, snabbkurser kommer att ordnas för de mest svåranställda.

Alkohol- & drogterapeut; för att sköta alla som har krökat ner sig.

Populistpolitiker; arbetslöshet skapar stor efterfrågan på populistpolitiker.

Finansministrar; regeringskansliet förväntas införa femskift på finansdepartementet.

Jag har inte skrivit här på jättelänge. Det beror tyvärr inte på att jag fått jobb. Det beror heller inte på att jag dragit ner på mina insatser att få jobb. Snarare tvärt om. Anledningen är istället att jag hade bestämt mig för att den här arbetslöshetsbloggen skulle vara positiv och inte en som jag använder för att klaga på olika saker. Den var tänkt att dokumentera mina insatser, samla mina tankar och kanske fungera som inpiration för andra arbetlösa. Men det ledsamma är nu att jag börjar misströsta. Jag “tror” inte längre på att jag ska få jobb.

Jag tycker att jag är i en klart bättre sits nu än när jag sist var arbetslös. Min utbildning är färdig och examen sägs ju vara bra. I alla fall har jag ju de kunskaperna även om jag har maximalt med studieskulder. Dessutom har jag många års arbetslivserfarenhet och det borde ju också vara meriterande. Har jag kanske jobbat inom “fel” bransch?

Det har också blivit vanligare att söka jobb online. Någon som inte varit arbetslös har nog svårt att förstå de stora pengar som faktiskt går åt när man söker jobb. Man behöver stora mängder bläck till skrivaren, ofattbart stort antal frimärken (om man nu inte söker online) och går det sedan bra måste man betala resorna till och från intervjuerna. Man kan dessutom lägga till kostnaden för internet.

Nu kanske ni säger att det finns tillgång till internet på arbetsförmedlingen. Det stämmer i och för sig, men det är svårt att först ta sig in till arbetsförmedlingen och sedan vara så fokuserad att man kan göra det man måste i ett streck. Om man sen måste ringa till potentiella arbetsgivare måste man gå i från datorn på arbetsförmedlingen och gå ut och ringa, och sen gå tillbaka till det man håller på med. Efter min utbrändhet har jag ingen möjlighet alls att vara så fokuserad.

Jag måste nog säga, i alla fall, att jag har haft stor nytta av att ha dator och internet hemma. Jag hittar jobb att söka via webben och utformar mina ansökningar och CV snyggt. Jag har också gjort en djupgående forskning om bästa sätt att skriva dessa. Vad man ska ta med och inte och hittat exempel på formuleringar som låter professionella.

Vad har jag mer använt och använder datorn och webben till. Jo, jag har hittat rektryteringsföretag och CV-databaser och använt dessa flitigt. I och för sig har jag inte fått så mycket resultat från dem ännu, men jag tror att det bara är en fråga om  att hitta de rätta.

Egentligen borde jag ligga mycket bättre till denna gången och visst gör jag det. Utbildning, erfarenhet och en stort utbud av platser att hitta jobb på. Lägger man sen till enkelhethen att söka jobb och möjligheten, som jag utnyttjat, att skriva bättre ansökningar och CVn. Och visst har det hänt en dramatisk förändring. Jag blir kallad på många fler intervjuer, resorna till dem tär hårt på min redan katastrofalt dåliga ekonomi, men jag har inte ännu fått något positivt svar.

Varje gång jag kommer på en intervju frågar jag om de vill tala om hur många de kallat på intervju och det vanligaste verkar vara 4, ibland 3. Men sen får jag inte jobbet. I början var jag överlycklig. Någon gillade det jag kunde och trodde jag skulle passa in hos dem. Men i längden är det svårt att vara lycklig över det när den sen inte leder till jobb. Om jag tillhör de 4 bästa av alla de som sökt, varför kan jag aldrig vara den absolut bästa? Gillar de inte mitt utseende? Min personlighet? Pratar jag för mycket? För lite? Har jag fel kläder?

Jag har forskat på webben om hur en bra intervju ska gå till. Förberett mig för eventuella frågor. Planerat vad jag ska svara. Tänkt på hur jag klätt mig, ordentligt och inte för annorlunda, inte använt för stark parfym och så vidare. Jag ser också till att vara där i god tid. Tar reda på vart jag ska så jag inte kommer in med “andan i halsen”. Vad mer kan jag göra? Måste jag nöja mig med att alltid vara en av de fyra bästa? Vad händer när mina a-kassedagar tar slut? Min ekonomi är redan nästan omöjlig att reda ut.

Ibland känns det som det inte spelar någon roll vad jag gör. Jag har försökt att forska på nätet om hur man på bästa sätt ska skriva ett CV, letat fyndiga inledningsfraser till mitt personliga brev och lagt upp mitt CV på diverse CV-databaser. Dessutom söker jag alla jobb som jag tror jag skulle kunna klara av och att att faktiskt göra ett bra jobb. Jag vet att bli arbetslös i juni är inte bästa tajmningen, men sånt kan man ju inte inte göra något åt. Så kanske är det inte konstigt att det gått lite trögt.

Så plötsligt en dag händer det, jag vet att jag citerar reklamen nu, men det känns nästan som att vinna, kanske inte högvinsten, men kanske en trisslott. En chans till ett jobb ändå. Jag blev erbjuden jobb för 3 dagar☺ . Inte så mycket, men ändå en början. Samma dag som jag skulle börja, igår faktiskt, så ringde mobilen. Jag trodde att det hade blivit någon ändring, så jag skyndade mig att ta samtalet. Det var om ett av de jobben jag sökt. De ville att jag skulle komma på intervju☺ Det kändes fantastiskt. Även om jag inte får jobbet, vilket jag naturligtvis önskar, så tyckte någon att mina erfarenheter och utbildningar dög. Att jag dög om man så vill.

Intervjun är på onsdag och jag ser både fram emot den och oroar mig. Nu får jag ta och forska om vilka frågor man kan förvänta sig och tänka ut möjliga svar. De kanske inte alls kommer, men det är bäst att vara förberedd. En annan sak, jag måste ta reda på allt jag kan om företaget så jag kan ställa lämpliga frågor. Jag måste ju veta om jag skulle trivas med företaget och de med mig.

Jag fick också mail om två jobb jag sökt, en heltid och en halvtid. Det var bara en information om tidsplanen för rekryteringsprocessen men de nämnde hur många som sökt. 120 på heltiden och 50 på halvtiden. Jag vet att man ska tänka positivt, men troligtvis har jag nog bara chans på halvtiden. Nu är det bara att hålla tummarna att jag snart blir kallad på fler intervjuer.

Jobbsökande… massor av jobbsökande. Jag vet att jag försökte skriva här varje dag, men efter min sjukskrivning har jag inte kunnat komma tillbaka. Var på arbetsförmedlingen i förra veckan och gjorde en mer detaljerad handlingsplan. Söker jobb nu. Efter att det ett tag varit en nedgång på sökmöjliga jobb så har det ökat igen. Och då också riktigt bra jobb. Har hört att det kommer att komma en nedgång snart så jag hoppas att jag har ett jobb när den nedgången kommer.

Jag la upp mitt CV på offentligajobb.se☺ Minns att jag gjort det tidigare, men mindes inte min inloggning.

… har ni saknat mig;)? Jag är nu enbart halvt sjukskriven efter 2 veckor som helt sjukskriven. Var på arbetsförmedlingen idag och anmälde mig. Undrar vad jag ska göra som halvt sjukskiven. Söka vartannat jobb jag hittar? LOL Eller bara söka jobb varannan dag? Jag får nog söka de jobb jag hittar, men skulle jag bli erbjuden jobb under den här tiden får jag säga att jag inte kan börja riktigt ännu. Det borde funka.

Jag känner mig faktiskt starkare att börja söka jobb igen. Saknar strukturen i mitt liv och känslan av att ha en uppgift. Nu känns det som jag kunde försvinna och ingen skulle sakna mig. Jo det känns faktiskt så. Tror inte jag kommer att få några svar från jobb denna veckan. De flesta jobb jag sökt går inte ut förrän i augusti och de intresseanmälningar jag skickat har fått autosvar från personer på semester. Så denna veckan ska jag ägna mig åt att leta jobb, söka och skriva upp mig i cv-databaser.

Så var det då dags för svaren. Resultaten på de ansträngningar jag gjort för att få jobb. Två mailsvar dök upp i morse. Nej tack, du duger inte, vad dumt av dig att försöka… Jag vet att det inte är det som de säger. De är korrekt och synbart artigt formulerade, de där standardsvaren som kommer. Vi kan tyvärr inte…, Många intressanta sökande…, vi behåller din ansökan… Kontentan är ändå: avslag! Du duger inte! Vi fick nån bättre!

Och så tillbaka på vårdcentralen. Jag blev sjukskriven i två veckor. Och efter det blev jag sjukskriven på halvtid. Så det innebär antagligen att jag kan ägna halva tiden åt jobbsök och halva tiden att försöka må så bra att jag kan orka söka jobb och sen också jobba. Men nu är jag alltså sjukskriven. Inget jobbsök under två veckor, inget bloggande och bara ”ta hand om mig själv”. Så nästa blogginlägg blir om två veckor.

Var hos doktorn. Det är svårt att berätta om hur man mår särskilt om det är vaga symptom som oro, ångest eller nedstämdhet. Lättare då att ”ta” på det fysiska. Huvudvärk, nackont, sömnsvårigheter. Hon var inte säker på min diagnos eller behandling. Jag var som vanligt lite av varje. Så jag måste komma tillbaka imorgon. Usch, den senaste tiden har jag, i stort sett, ”bosatt” mig på vårdcentralen.

Jag har aldrig tidigare skickat ut intresseanmälningar till arbetsplatser. Känns konstigt att skicka ett säljande brev till potentiella arbetsgivare som inte sökt efter nya anställda. Är det inte lite påträngande? Om det är det tänkte svälja stoltheten och göra ett försök med det.

Egentligen är det inte så konstigt. Jag vet vad jag kan och vad jag vill. De företag jag väljer ut är sådana som jag skulle kunna tänka mig att jobba på. Den arbetsgivare som anställer mig vet att jag verkligen vill arbeta hos dem. Arbetsgivaren å sin sida behöver inte tänka igenom innan hur en framtida anställd ska vara. De får ett brev från en intresserad person. En person som är intresserad av att arbeta hos just dem och inte bara söker för att de måste.

Så måste jag försöka tänka i alla fall. De arbetsplatser jag skickat till verkar vara väldigt trevliga att jobba på. Och bra arbetsuppgifter skulle jag kunna tänka mig.